Dag 8 Söndag 12 juni

Tredje dagen med lika vackert väder!

Det här vädret har vi haft från torsdageftermiddag! Beautiful!

Zodiak upp till "garaget"...eller var det ner i vattnet?!?

Pippifåglar! Som det fanns miljontals av på Svalbard.

Alkfågeln hade ett märkligt sätt att förflytta sig på, över vattnet. Det såg ut som att den fjärilssimmade.

Lasses frukost! (Likadant alla morgnar).

Märits frukost! (Likadant varje morgon)!

Efter sista frukosten ombord begav vi oss till Polpynten.

Dom här visade Olle för mig när vi kommit iland.

Vet inte vad det är för djur men dom levde i alla fall inte längre!

Här fanns det också en koloni av valrossar.

Den här stackarn har tappat ena gadden.

Mängder med saker har flutit iland här, många ända från Ryssland

Proffsfotografer överallt! Det kryllade av dom på den här resan.
Här är en från Holland

Ooops! Här trillade Göran av pinn! =)
Eller i varje fall så ramlade han baklänges där han satt på drivvedsstocken.

Rester efter en valross! Det här skelettet har legat länge. Nosen var borthuggen, så troligen var det någon som varit ute efter betarna. Stackarn!

Olle visste inte vad detta var. Han hade en teori om att det var en isbjörnsfälla.
I så fall var jägaren av det modigare slaget, för man var tvungen att stänga dörren för hand..

Någon har gått hem med bara en sko!!!

Men, snälla proffsfotografen Tor!

Mekka ligger åt helt motsatt håll!

Olle visar oss hur valrossen gör när den äter en viss sorts snäcka.

Vid födosöket borstar de havsbotten med skäggen.

Huggtänderna (betarna) används inte för att komma åt mat.

Doktor´n och Helena. Funderade på hur man skulle bära sej åt för att förklara att man var sjuk för henne. Vi var lika dåliga på engelska både hon och jag (hon är ryska)

Den här stugan använder sig sysselmannen av.

Trirangeln (fanns sådana på flera ställen), fint målad i orange för att synas och visa land. Här behövs inte fyrar, det är ju ljust dygnet runt under den tid på året då det är farbart med båtar. 

Järnvägsslipers??? Världens bredaste spårvidd (ca 2 m) undras var den kommer ifrån?!?

Proffsfotografen i farten?!?!
(Vid ett tillfälle under resan ville Micke att Tor skulle ta ett kort av honom och Helena med Mickes "malljorkakamera". Tor svarade att han minsann var proffsfotograf och att det skulle kosta pengar. Micke den spjuvern svarade att "det skulle väl vara snabbt avklarat med fotograferingen, så det kunde väl inte bli särskilt dyrt... historien förtäljer inte om det blev nåt foto)

Tom Cruise! (Sa han själv att han hette)!

Maskinist på båten, som visade oss runt i sitt "allra heligaste".

Enligt honom så var det bara tack vare hans mixtrande med olika motorer, pryttlar å mojänger som vi hade fått se isbjörn. Han lät så övertygande! Hade båten befunnit sej mitt i Sahara hade vi förmodligen sett isbjörnar där oxå.

Här sitter Anita, ÄNTLIGEN först till en zodiaktur (den allra sista vi skulle göra). =)
Hon gick hit och satte sej först i kön en timme innan vi skulle iväg. Det var Norges enda chans att komma före Sverige i kön/köerna.

Micke, tränar rejält! Full utrustning är det som gäller och fullt ös på tramporna!

Sista zodiakturen. Vi klev iland vid Alkhornet.

Många vackra stenar låg det på stranden. Men, ajabaja, inte ta med någon hem!!!

Lugn i stormen det är ingen val i vattnet, bara en sten.

Algerna bildar ett vackert mönster i klippan

Här kryllade det av Svalbardrenar. Just den här dagen var det så varmt så dom gick och lade sej i snön för att få lite svalka.

Same procedure as always! Guiderna placerade ut sig, med kikare och gamla mausergevär.

Vår båt, långt där ute i Orenfjorden.

Alkehornets mäktiga klippvägg

Micke har kikar´n beredd! Men Stefan har tröttnat, han har skjutit upp sina glasögon i pannan och verkar ganska nöjd med tittandet på renarna.

Barentsburg från en helt annan sida. Vi ser gruvbyn tvärs över fjorden. Den vi besökte dag 1 på båten.

Rinie tog med sej ett gäng på lite klättring längs berget, en intressant tur, men lite väl mycket "gåsprat".

Dom här renarna är verkligen tappra. Inte mycket till bete här på tundran inte, men dom tar tillvara det lilla gröna som dom kan hitta. Under vintern lever dom mycket på "hullet" och tappar ca 40% av kroppsvikten. Tur det är ljust dygnet runt så dom hinner fylla på lagret till nästa vinter.

Våra zodiaker, snyggt förankrade.

Renarna var inte speciellt skygga, och det var enkelt att komma ganska nära dom

Holländsk posering med renhorn.

Ett skepp kommer lastat!

Ja, undrar med vad?!?! Fint var det i alla fall.

En liten, liten snösparv.

Samling inför avslutande gruppfotografering.

Tillbaka på båten efter sista zodiakturen.
Norska familjen Jacobsen, Anita, Liv och Björn.

Härliga människor!

Sista kvällen på båten och champagne igen!

Mats håller ett litet avskedstal och kaptenen, Axel och Rickard står bredvid,

Mysiga, härliga, trevliga och roliga German alias Eddie Murphy! Den bästa servitören man kan tänka sig! Skämtade och skrattade med och åt oss under hela tiden på båten.Varje gång vi beställde nåt sa han "I´ll be back in 45 minutes (I verkligheten var han tillbaka efter 30 sekunder)

Sista middagstallriken. "Surf and Turf", Oxfilé och någonting (kommer inte ihåg),
men gott som vanligt var det ju.

Jaha ja, här kom den igen!

Berith är en fena på handviftning och här syns det verkligen att hon kan vifta!

Tror sjutton det att hon får Stefan att göra som hon bestämmer, törs ju inte annat med den viftningsfrenesin!

;-)
(Inget illa menat Berith och Stefan).
Jodå det var fler som försökte få effekt av handviftningen, men lyckades bara "så där".

Noe tackar oss och presenterar besättningen.

German hade sitt eget tacktal till oss passagerare!

Och framförde fantastisk sång till oss.

Tyvärr, vill inte bloggen ta emot filmsnutten, så vi lägger ut den på facebook istället!

Vid 21-tiden kom vi tillbaka till Longyearbyen, några timmar tidigare än sagts från början. Men det berodde nog på att hela resan gick så smärtfritt (i det stora hela), som vi kunde ankra upp där just då.

"Vissa" kunde ju festa vidare, sista kvällen på båten.

Dom "veklingarna" skulle inte iväg med flyget förrän på eftermiddagen dagen efter!

Men det unnade vi dom, och försökte verkligen hänga med in i det sista.

Vid midnatt gav vi upp, då gick vi ner i hytten efter att ha försäkrat oss om att Stefan & Berith skulle väcka oss 03.00, vi hade ingen klocka med oss och laddarna till mobilerna låg i bilen på Gardermoen.

Och nog blev vi väckta alltid...